Japp, nu är det dags igen! Imorgon, närmare bestämt torsdag den 2 april, kör jag spokenword på Underbara Bar (Östgötagatan 33, T-Medborgarplatsen) någon gång mellan 20 och 22. Inträde 30 kronor, kom i tid för det lär bli fullt. Förutom jag wordar Malin Jakobsson, Dag Thelander, Birgitta Granberg, Kung Henry och många andra. Dessutom är ZTV där och spelar in sitt nya spokenwordprogram! (Jag. Är. Inte. Nervös. Eh. Typ. Eller nåt.) Vill du jubla i teve så se för faen till att komma!

Om du missar det bör du för all del inte missa finalen av Södermalm Poetry Slam! Det är på fredag, 3 april, efter klockan 19 på Restaurang Sjöhästen (Långholmsgatan 24, T-Hornstull). Det lär bli fullt där också, men det är gratis. Den här gången är det en tävling och tävlar gör jag mot bland andra Bita Yari, Johan Nordgren och Alex Bengtsson. Fyra platser i Hammarb… förlåt, Södermalmslaget, står på spel. Not that pjåky that heller, inte sant?

Vill du veta mer? Kolla här (torsdag) och här (fredag). Och du, glöm inte att jag skriver mycket roligare blogginlägg här.

…marknadsföra sig själv. Del 137 av 666.

Eftersom jag är så snäll har jag tagit på mig att skriva så kallade artistprofiler åt grabbarna på SpokenWord. En artistprofil är ungefär som ett pressmeddelande, fast med information om en artist istället för om en händelse. Den ska innehålla så mycket information att en journalist dels ska tycka att det är värt att göra en intervju med en viss artist, dels kunna sno ogenerat från profilen för att bygga intervjun och sedermera artikeln.

Det gick rätt bra till en början. Men så kom det eländiga ögonblick då jag skulle försöka skriva om mig själv. På SpokenWord-bloggen, där jag också bloggar (av snällhet det också, naturligtvis), har jag försökt mig på en färgstark beskrivning av varför. Eller färgstark och färgstark, förresten. Det blev nog mest brunt.

Tänk om jag var lika bra på att marknadsföra mig själv som på att raljera med jobbannonser. Då skulle den ljusnande framtid vara min.

Sådär ja. Nu är den här sidan äntligen klar. Åtminstone version ett punkt noll. Nu finns här en presentationstext (Om mig), en sida med ett urval av mina texter, en plats för ljud- och videoklipp (för närvarande bara med ett enda klipp), en plats för mediahändelser (Uppmärksamhet) och information om hur man bokar mig. Välkommen att botanisera på flikarna ovan!

Givetvis kommer allt att uppdateras så fort jag ids och det finns något att uppdatera med.

Har du tips om vad som borde finnas med? Skriv i kommentarfältet!

Det har varit en upptagen helg som rent tidsmässigt mest har präglats av två typer av idioter: 1) godtrogna newageare med sektmentalitet lysande i ögonen, och 2) jag själv som utsätter mig för typ 1. Låt oss inte gräva djupare i det här. Som zenbuddhisterna säger: uppmärksamma dem, och släpp sedan tanken på dem.

Alltnog. I lördags kväll lekte jag ljudtekniker och förband på The Beautiful Losers releasefest i Uppsala. The Beautiful Losers är Anders Herrmanns popprojekt som uppger sig vara influerade av bland annat Dreamboy, Wannadies och farsan i The Family Guy. De låter måhända lite mer som den förstnämnda akten än som den sistnämnda, men bra och poppigt är det och dessutom är Anders framsynt nog att inse att spokenword är framtidens modell för förband. Jag körde ”Personligt brev” och ”En sedelärande berättelse om personlig utveckling” för en publik som till stor del visade sig bestå av psykologstudenter. Undrar just om de fick lite perspektiv på sina karriärval? Får man inte jobb som psykolog kan man nämligen alltid bli näringslivskonsult inom personlig utveckling. Det räcker nämligen med förordet till KBT-läroboken och några köttiga exempel från managementvärlden. (Om man skulle ha oturen att vara personlighetsstörd rekommenderar jag istället att man blir coach.)

En bra lördagkväll helt enkelt. Mycket folk, bra spokenword, mycket skratt och eftertanke och en utmärkt poporkester som lax under löken. Alla verkade nöjda, och nu är bara frågan: Vem ska boka mig härnäst?

Så här ska man, enligt proffsen, göra när man är i tidningen:

1. Man bestämmer sig för tre nyckelbudskap, tre meningar, som man vill föra ut.
2. Man svarar bara direkt på frågor som kan besvaras med de tre meningarna.
3. Kommer det en kritisk fråga blajar man runt lite grann tills man får ett tillfälle att säga sina tre meningar.

Idag är jag i tidningen.  Upp med en hand, den som kan identifiera mina tre nyckelbudskap. Upp med en fot, den som tror att jag bara lät käften gå. Men glöm inte att ta det lugnt med benet. Sträckta hamstrings gör ont som fan.

”Vi har alltid velat, och kommer alltid att vela.”
Ronny Eriksson tolkar centerpartiet. 1990-tal. Pre-Maud.

Det tillhör standardrepertoaren hos varje bloggvelare, en grupp till vilken jag tillhör, att lägga ner bloggen med jämna mellanrum, låta den falla i glömska ett tag tills alla de mödosamt erövrade 15-20 läsare som följde den förra bloggvändan har låtit även hoppet falla – och till sist försöka återuppväcka den från de döda i hopp om någon slags fågel Fenix-metamorfos.

Det där var en jävligt lång mening.

Hur som helst tänkte jag börja blogga igen. För att göra en lång historia kort med oförminskad nivå av komplexitet och krångel, har det som en gång fick mig att lägga ner bloggverksamheten också lagt ner sin egen verksamhet. Det är med andra ord läge att börja igen.

Detta har hänt sedan sist: Jag har skrivit klart Romanen, fått fast anställning, fått Romanen refuserad, börjat med estradpoesi igen, börjat kalla det för spoken word istället, köpt en bil, fått fyra tvåor på beskitningen, insett hur 0nödigt det är att ha bil, fått Romanen refuserad igen och nu senast vunnit ett poetry slam.

Detta är oförändrat: Sambo, Gullmarsplan, jobb, Bajen, lätt övervikt (överviktig? Jag? Jag är minsann alldeles lagom viktig!) och drömmar om att saker ska bli lite lite bättre bakom nästa hörn.

Detta ska hända: Feta grejer må ni tro.  (Läs: Jag har kommit på att man kanske blir lite mer uppmärksammad i sin konst om man kan kontrollera åtminstone en av sina googleträffar. Eller: Jag har börjat jobba med människor som jobbar med människor som jobbar med marknadsföring.)

Och jag har till och med skaffat Arsebook.