Det innebär verkligen inte att jag ska sluta finnas till på webben. Nej då, tvärtom. Jag har en ny webbsida, med en layout du antagligen kommer att känna igen, och med massor av information om mig och mina verksamheter. Det kommer inte bli mycket till bloggande, men det kommer att vara mycket och bra information.

Ny adress är www.marcuspriftis.se. Vi ses där!

Nu till något helt annat: snart kommer den riktiga hemsidan. På den riktiga domänen.

PS. Undrar du hur det gick i torsdags? Jo, Fisherman’s Friend vann matchen mot cancertrasten på poäng. Resten går väl att begapa på ZTV nån tisdag nån gång…

Hur det kändes att se sig själv på teve? Ungefär som på Youtube, för att vara ärlig. Förväntningarna var låga efter förra veckans besvikelse. Och så värst mycket bättre blev det inte den här gången, även om det åtminstone fanns grafik som visade vad artisterna hette. Det är fortfarande ljudet som är problemet. Jag hajar att det inte är det lättaste att plocka upp ljudet från en runtkrypande Evy Söderman, men åtminstone i mitt fall var väl mikrofontekniken rätt okej? Likafullt var det rätt mycket akvariekänsla över det hela. Jag vill inte framhäva mig själv (som redan påpekat är jag rätt usel på det), men jag tyckte att jag hade mycket bättre publikrespons än vad som gick fram. Sänkte de volymen på publikjublet för att kompensera för mitt eget hojtande, eller vad?

Imorgon är det dags igen på Underbara Bar. På riktigt, alltså med riktig publik utan autosordin och mixerstrul. Det kommer att bli spännande. Jag passade nämligen på att vara grundligt förkyld under påsken och ståtar nu med en stämma som låter som en kombination av Tom Waits och en trast med strupcancer. Dessutom har jag möten hela dagen imorgon. På jobbet alltså. Det blir en kamp in i det sista mellan trastraspet och Fisherman’s Friend, I presume…

Klippet finns infällt på Ljud/Bild-sidan, men kan också beskådas här:

Det är ett rätt rejält mellansnack med. (Jag körde den här efter ”Personligt brev”.) Själva texten börjar efter ca 1.30. Kolla och njut, eller förfäras, eller vad du nu väljer att göra efter denna skakande rapport från näringslivets frontlinjer.

Men trots detta var det en för mig helt okänd poet som övertygade mest. Hon heter Alexandra Wattman, hon är fortfarande fullständigt oförstörd av slamrörelsens taktik-framför-poesi-tänkande, och hon var kort och gott den grymmaste poeten i startfältet. (Och då ska du ändå veta att Alex Bengtsson var on fucking fire igår.)

Jag vet inte riktigt vad jag ska jämföra Alexandra med. Om jag säger att hon är som en argare korsning av Kajsa Bohlin och Olivia Bergdahl säger det ändå ingenting. Om jag säger att hon förenar den feministiska estradpoesiådran med den självutlämnande blir det bara floskulärt. Och inte har jag nåt filmklipp att visa heller. Jag får helt enkelt nöja mig med att säga att en ny stjärna på slamhimlen är tänd.

Får vi se Alexandra på SM då? Jag hoppas det. Men i STHLM-laget kom hon inte med. Varför då? Jo, för att arrangörerna nollade poängen efter de två första omgångarna och att poängen för Alexandras två första fullständigt briljanta dikter därmed försvann. Och för att hon drog över tiden alldeles för mycket med den sista dikten. Och för att hennes mottävlare var mycket mer taktiska, och sparade sina bästa till sist.

Årets STHLM-lag består av Alex Bengtsson, Evy Söderman, István Molnár och Johan Wretman. Det är inte alls något oävet lag, utan fyra begåvade och skickliga estradpoeter som alla är väl värda att komma till SM. Jag kan inte heller ställa mig upp, peka på någon och säga ”Alexandra borde ha varit med istället för dig.” Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på att Alexandra var en tävlingsteknisk finess ifrån att ta SM med storm. Jag har poängen på en lapp framför mig. Lägger man ihop poängen från alla tre omgångar, var hon tvåa efter Alex Bengtsson. Men eftersom man inte gjorde det, åkte hon ut till förmån för mer rutinerade rävar.

Hoppas bara att hon orkar ladda om och kvala i Sollentuna. Inte bara för hennes egen skull utan för hela Slam-Sverige. Vi rutinerade rävar behöver återväxten mer än något annat. Och Alexandra Wattman är den bästa återväxt vi kan få.

FOTNOT: Det är helt enligt reglerna att nolla efter två omgångar, bara man berättar det i förväg. Det gjorde arrangörerna. Inga oegentligheter har därför skett. Önskar bara att någon hade berättat för Alexandra att taktiken ibland är viktigare än själva poesin.

 Det var en besvikelse.

Det verkade ju lovande. En lineup bestående av i tur och ordning Alex Bengtssson, Birgitta Granberg, Kung Henry, Malin Jakobsson, Lennart Bång och Maggan Hammar borde borga för en halvtimme ren underhållning. Men vad hjälper det väl med en övertygande lineup när hela produktionen verkar vara gjord på klassens roliga timme? Inga påor som avslöjar vem fan artisten vi ser i rutan egentligen är. Bildproduktion som stundtals är raka motsatsen till artistanpassad (men kom igen, Lennart Bång utan kroppsspråk? Maggan Hammar från tjugo meters avstånd?). Och så ljudet…

Ja, det är ljudet som har fått den tvivelaktiga äran att namnge detta gnälliga inlägg. För det var bara efter noggrant övervägande jag kunde fastställa att artisterna inte satt i ett akvarium och läste sina texter. Och det var mest avsaknaden av luftbubblor som övertygade mig. Ljudet från scenen lät som om det var filtrerat genom en vägg av… eh, sjögräs. Och publiken var helt bortmixad. Ibland kunde man till och med se dem skratta – men det hördes ingenting. Som en slags vrickad pantomim.

Okej, jag kan mycket väl tänka mig att ljudet vid upptagningen helt enkelt blev dåligt. Att det var en kass mikrofon, som Bången skulle ha sagt, och att man plockade bort publiken och isolerade artisten för att varje ord skulle gå fram. Men snälla söta rara ZTV, det här är inte nationella provet i hörförståelse. Det här är underhållning. Det är stämningen som ska gå igenom rutan, inte varenda preposition som kommer från scenen. Utan publiken – ingen stämning. Och utan stämning – inte mycket till show.

Snälla alla. Å alla fiskars vägnar ber jag er: släpp ut oss ur akvariet! Låt publiken höras! Ge ZTV-tittarna möjligheten att få uppleva åtminstone en liten bit av den fantastiska underhållning vi har haft privilegiet att vara en del av på Underbara Bar.

Vänliga hälsningar
Merlin, Dory, Bruce och de andra i rädda Nemo-kommittén

Johan Nordgren
Hedy Aliyar
Malin Jakobsson
Marcus Priftis

Det är ett mycket spännande lag. En gammal punkare som slagit sig till ro i Bandhagen, en rimarkitekt som gillar Nietzsche (titta, jag kan stava hans namn!), en pirat i damförpackning – och så lilla jag då. Jag har en känsla att vi kan gå hur långt som helst.

SM i Poetry Slam går av stapeln i Norrköping 20-23 maj (under Kristi Himmelfärdshelgen).