Igår sändes det andra avsnittet av SpokenWord på ZTV. För den som missade det går det bra att se avsnittet här. Jag är första artist ut, börjar ca 45 sekunder in i avsnittet.

Hur det kändes att se sig själv på teve? Ungefär som på Youtube, för att vara ärlig. Förväntningarna var låga efter förra veckans besvikelse. Och så värst mycket bättre blev det inte den här gången, även om det åtminstone fanns grafik som visade vad artisterna hette. Det är fortfarande ljudet som är problemet. Jag hajar att det inte är det lättaste att plocka upp ljudet från en runtkrypande Evy Söderman, men åtminstone i mitt fall var väl mikrofontekniken rätt okej? Likafullt var det rätt mycket akvariekänsla över det hela. Jag vill inte framhäva mig själv (som redan påpekat är jag rätt usel på det), men jag tyckte att jag hade mycket bättre publikrespons än vad som gick fram. Sänkte de volymen på publikjublet för att kompensera för mitt eget hojtande, eller vad?

Imorgon är det dags igen på Underbara Bar. På riktigt, alltså med riktig publik utan autosordin och mixerstrul. Det kommer att bli spännande. Jag passade nämligen på att vara grundligt förkyld under påsken och ståtar nu med en stämma som låter som en kombination av Tom Waits och en trast med strupcancer. Dessutom har jag möten hela dagen imorgon. På jobbet alltså. Det blir en kamp in i det sista mellan trastraspet och Fisherman’s Friend, I presume…